5 Adaption

Adaption är en individuell anpassningsprocess som står i relation till två olika miljöer och är en integrationsaspekt av mer psykologisk art. Adaptionsproblem kan ta sig flera olika uttryck, dels som internaliserande problem som nervositet, nedstämdhet och ångest och dels som externaliserande problem som ilska eller normbrytande beteende. Detta kan i sin tur också påverka hälsa, livstillfredsställelse och framtidstro. Vi undersöker här om det finns indikationer på en problematisk adaption bland unga med utländsk bakgrund genom att studera olika mått inom dessa områden.

Internaliserande problem

För att studera internaliserande problem har vi gjort ett index av frågor rörande emotionella symtom (ängslighet, oro och depression) och psykosomatiska symtom (ont i magen, ont i huvudet, svårt att somna). Indexet går mellan 0 och 3, där högre värden innebär att man oftare har dessa problem. I Figur 5a ser vi den genomsnittliga frekvensen av dessa symtom, uppdelat på bakgrund och kön. Det tydligaste resultatet är att flickor har oftare internaliserande problem än pojkar. Vidare så har unga i generation 2 något lägre frekvens av dessa symtom jämfört med andra unga, och tittar vi på ursprungsregioner så verkar unga med bakgrund i länder i Afrika, Mellanöstern och Östeuropa uppleva dessa problem i mindre grad (även om skillnaden inte är statistiskt säkerställd).

Figur 5a. Internaliserande problem (nervositet, ängslighet, depression, huvudvärk, magont respektive svårt att somna), uppdelat på bakgrund och kön. Skalan går från 0 (aldrig) till 3 (ofta)

Om vi tittar på förändring över ålder (Figur 5b) ser vi att frekvensen av internaliserande problem ökar för flickor över alla åldrar, medan det för pojkar ökar mellan 14 och 15 år och sedan håller sig stabilt. Det betyder att könsgapet växer när unga blir äldre. Skillnaden mellan unga med olika bakgrund av respektive kön är försumbar.

Figur 5b. Internaliserande problem i olika åldrar, uppdelat på kön och bakgrund. Värdena visar genomsnittliga svar på frågor om hur ofta man har problem med nervositet, ängslighet, depression, huvudvärk, magont och svårt att somna. Skalan går från 0 (aldrig) till 3 (ofta)

Externaliserande problem

Normbrytande beteende och kriminalitet

I vår studie har vi tre indikatorer som mäter lättare brottslighet. Vi frågade om man under de tre senaste månaderna har burit kniv eller gjort sig skyldig till snatteri/stöld eller vandalism. I Figur 5c ser vi andelen som svarat ja på någon av frågorna, uppdelat på kön och bakgrund, och vi ser inte någon skillnad mellan unga med svensk respektive utländsk bakgrund. Skillnaderna mellan unga från olika ursprungsregioner är inte heller statistiskt säkerställda. Den enda tydliga skillnaden vi ser är att pojkar har utfört dessa handlingar i större utsträckning än flickor.

Figur 5c. Andelen som uppger att de antingen vandaliserat, stulit eller burit vapen under de senaste tre månaderna, uppdelat på bakgrund och kön

Alkohol, rökning och droger

I Figur 5d visar vi andelen 14-åringar som någon gång druckit alkohol, rökt, varit riktigt full eller tagit droger, uppdelat på bakgrund. Andelen som röker eller tar droger skiljer sig inte mycket mellan unga med svensk respektive utländsk bakgrund utöver att unga med utländsk bakgrund i något högre grad rapporterar att de tagit droger. När det kommer till alkohol så rapporterar fler unga med svensk bakgrund både att de druckit och varit riktigt fulla. Om vi sedan tittar på hur andelen som dricker alkohol förändras när de blir äldre (Figur 5e) ser vi att skillnaden mellan grupperna ökar.

Figur 5d. Andelen som dricker, röker eller använder droger (har inte svarat att de ”Aldrig” gör det) och andelen som varit riktigt full någon gång de senaste tre månaderna, uppdelat på bakgrund

Figur 5e. Andelen som dricker alkohol vid olika åldrar, uppdelat på bakgrund och kön.

Framtidstro

Det är lätt att föreställa sig att socioekonomisk utsatthet eller exponering för fördomar kan leda till en brist på framtidstro, och också i diskussioner kring förortens problem tillskrivs unga med utländsk bakgrund en känsla av hopplöshet. När vi däremot frågade våra intervjupersoner i vilken mån de stämmer in i påstående “Jag kommer att få det bra i framtiden” så ser vi en annan bild. I Figur 5f ser vi att unga med utländsk bakgrund har en minst lika hög hoppfullhet som unga med svensk bakgrund. Speciellt unga med bakgrund i länder i Afrika och Mellanöstern har en hög framtidstro.

Figur 5f. Generell framtidstro vid 14 års ålder, uppdelat på bakgrund respektive kön. Andelen som instämmer i påståendet ”Jag kommer att få det bra i framtiden”.

Även när unga fick svara inom specifika framtidsområden så kvarstår optimismen. Figur 5g visar att nästan alla unga tror att de kommer ha en god hälsa och ett jobb när de är 30 år. Runt hälften av unga med svensk bakgrund tror att de kommer ha mycket pengar när de är 30 år medan upp till så många som tre fjärdedelar av unga med utländsk bakgrund tror samma sak.

Figur 5g. Framtidstro på olika områden vid 14 års ålder, uppdelat på bakgrund. (”När du är 30 år, tror du att du kommer att …?”)

Livstillfredsställelse och allmän hälsa

Vi får ett sammanfattadande mått på ungdomars syn på sin egen livssituation genom att fråga “På en skala mellan 1 och 10, där 1 är ‘mycket missnöjd’ och 10 är ‘mycket nöjd’, hur nöjd är du med ditt liv generellt?”. I Figur 5h ser vi att de unga generellt är nöjda med sitt liv, och att unga med utländsk bakgrund är en aning mer nöjda.. Vi ser också en viss tendens att unga med bakgrund i länder i Östeuropa, Mellanöstern och Afrika gör en mer positiv bedömning.

Figur 5h. Livstillfredsställelse vid 14 års ålder, uppdelat på bakgrund, ursprungsregion och kön. Genomsnittligt svar på frågan ”Hur nöjd är du med ditt liv generellt?”. Svarsalternativen från 1 till 10 är uppdelade i tre kategorier.

Ett vanligt sätt att mäta hälsa är att fråga personer hur de själva ser på sin hälsa, vilket vi också har gjort. Vi har frågat våra intervjupersoner hur god hälsa de har jämfört med andra i sin åldersgrupp. Vi ser, i Figur 5i, att unga med utländsk bakgrund skattar sin hälsa något högre än unga med svensk bakgrund. Detta gäller speciellt unga med bakgrund i länder i Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Vi ser också att pojkar skattar sin hälsa bättre än flickor.

Figur 5i. Självskattad hälsa vid 14 års ålder, uppdelat på kön och bakgrund.

Dödsrisker i unga åldrar

Ett mer extremt mått på ojämlikhet i hälsa för den åldersgrupp vi studerar är dödlighet. Eftersom livslängden för den kohort vi studerar maximalt kan uppgå till 24 år, så kan vi (som tur är), inte observera särskilt många dödsfall. Så för att komma åt dödlighet i ung ålder har vi använt oss av alla i Sverige födda 1985-2005 och följt dessa till 2020. Nedan visar vi, i Figur 5j, den andel som dött vid varje ålder från 15 till 30 år, uppdelat på kön och bakgrund. Där kan vi se att unga som kommit till Sverige efter åtta års ålder har den lägsta dödligheten, medan unga som fötts i Sverige till utrikesfödda föräldrar har den högsta.

Figur 5j. Kumulativ andel döda i olika grupper för födelsekohorter 1985–2005, för åldrarna 15 till 30. Anger hur stor andel som dött upp till och med en given ålder, i genomsnitt över kohorterna (varje kohort ges lika vikt).