Social integration
Familj och familjerelationer
Figur 2a visar familjesammansättningen bland 14-åringar med svensk respektive utländsk bakgrund, indelade efter ursprungsregioner. De mörkgröna staplarna visar att andelen unga som bor med både sina föräldrar (antingen biologiska eller adoptivföräldrar) är betydlig lägre för dem vars föräldrar kommer från övriga Afrika (inkluderar inte Nordafrika) och Asien. För unga med bakgrund i andra ursprungsregioner är andelen som bor med båda föräldrar ungefär lika hög som för unga med svensk bakgrund.
Om vi tittar mer i detalj på gruppen med separerade föräldrar, med hänsyn till boendemönster, ser vi en stor skillnad mellan unga med svensk respektive utländsk bakgrund. Andelen som bor växelvis, och ungefär lika mycket, hos sina separerade föräldrar är runt 50% för barn till svenskfödda föräldrar medan samma siffra är runt 10% för de vars föräldrar kommer från övriga Europa, Nordafrika eller Mellanöstern. För övriga grupper är andelen försumbar. antydan till integration då växelvis boende är betydligt vanligare bland unga i generation 2 jämfört med unga i generation 1 (där växelvis boende nästan inte alls förekommer).
Familjerelationer mäts i flera dimensioner: Familjeatmosfär (med indikatorer som att man kommer överens med föräldrarna), föräldrars engagemang i barnens skolgång (t.ex. om föräldrarna frågar om betyg och uppmuntrar skolarbetet), föräldrars kontroll (t.ex. att barnen måste säga till var de är och vad de gör) och föräldrars stränghet (t.ex. att de säger åt barnen att vara tysta) respektive värme (t.ex. att de tröstar och hjälper barnen). För varje dimension beräknas ett genomsnitt av svaren på flera indikatorer. Figur 2c visar att unga med utländsk bakgrund i genomsnitt har något starkare familjerelationer, men skillnaderna är ganska små.
Sociala relationer
Vänskapsband mellan grupper är en viktig indikation på social integration och när vi frågade våra elever i årskurs 8 om deras fem bästa vänner ställde vi bland annat frågan om dessa vänner har svensk eller utländsk bakgrund. I Figur 2d ser vi vilken andel av de fem bästa vännerna som har utländsk bakgrund, uppdelat på kön och bakgrund. I genomsnitt är knappt en femtedel av vännerna till unga med svensk bakgrund av utländsk bakgrund medan andelen är betydligt högre för unga med utländsk bakgrund (runt 70% för flickor och 60% för pojkar).
En uppenbar delförklaring till skillnaden i andelen gruppöverskridande vänskapsband är möjlighetsstrukturen, som bestäms av gruppernas storlek och på boende- och skolsegregation. I Figur 2e visar vi hur andelen vänner med utländsk bakgrund varierar beroende på hur många i skolan som har utländsk bakgrund. Vi ser en genomgående trend att när andelen med utländsk bakgrund i skolan är större så är också andelen vänner med utländsk bakgrund det. Denna trend syns för både unga med svensk respektive utländsk bakgrund samt för både pojkar och flickor. Samtidigt så ser vi att vid en given andel av med utländsk bakgrund i skolan så har unga med svensk bakgrund färre vänner med utländsk bakgrund än de unga i generation 2 och generation 1.
För att se hur vänskapsintegrationen förändras över ålder så visar vi i Figur 2f andelen som uppger att de har vänner i den andra gruppen. För unga med svensk bakgrund innebär det att de har vänner med utländsk bakgrund, och för unga från generation 1 och 2 att de har vänner med svensk bakgrund. För unga med svensk bakgrund ökar andelen som har med utländsk bakgrund något. För generation 2 och 1 ser vi däremot en svagt nedåtgående trend över ålder.
Förutom vänskapsband så är också partnerval en viktig del av den sociala integrationen. Figur 2g visar andelen vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna eller med någon annan bakgrund. Vi ser att för unga med svensk bakgrund så var 90% samboende med någon annan med svensk bakgrund. Då andelen med utländsk bakgrund i den aktuella åldersgruppen var 20% så finna alltså en tydlig endogami. Även för unga med utländsk bakgrund ser vi nästan genomgående att en låg andel har en sambo med svensk bakgrund, och en hög andel har en sambo med samma bakgrund som en själv. Det är speciellt tydligt för grupperna med bakgrund i länder i Mellanöstern och Afrika.
Genom att bryta upp ovanstående resultat efter kön blir det tydligt att endogamin är starkare bland kvinnor (figur 2.8). Denna skillnad mellan män och kvinnor kan inte förklaras av etnisk segregation utan har sannolikt att göra med starkare normer om endogami för kvinnor.
Om vi tittar på äldre kohorter (i detta fall födda 1986-1996) ser vi ett liknande mönster för sammanboende som hos vår 1996-årskull. Detta visas i Figur 2i.
Slutligen så har vi också tittat på inter-etnisk integration i parförhållanden genom en uppdelning i fyra grupper: partners med svensk bakgrund, partners med samma bakgrund som en själv, partners med bakgrund i samma region (men inte samma land) som en själv och partner med bakgrund i en annan region. Det vi ser i Figur 2j är att bland dem som har en partner med bakgrund från ett annat land så kommer dessa ofta från samma region. Särskilt tydligt är det för de vars föräldrar är födda i Libanon eller Syrien.
Sociala aktiviteter på fritiden
Som en indikator på utåtriktad, social aktivitet använder vi frågor om fritidsaktiviteter som har en social dimension, vilket vill säga att det är sannolikt att de utförs tillsammans med andra, eller åtminstone bland andra. Vi frågade hur ofta man gör något av följande: Går på bio; går på pub, bar, nattklubb eller fest; deltar i föreningsaktivitet (t.ex. idrott, musik, teater eller annat); går på konsert/DJ-tillställning; går på museum. Svarsalternativen var ”varje dag”, ”en eller flera gånger i veckan”, ”en eller flera gånger i månaden”, ”mer sällan” respektive ”aldrig”. Från dessa alternativ har vi beräknat ett ungefärligt genomsnittligt antal aktiviteter per år, där vi summerat de fem olika aktiviteterna (huvudsaken är inte själva antalet aktiviteter; uträkningen gör att vi kan jämföra grupper efter en begriplig måttstock). Resultatet, uppdelat på generation och kön, visas i Figur 2k.
Pojkar är i allmänhet mer aktiva, men det mest noterbara resultatet är den stora könsskillnaden bland dem med utländsk bakgrund, vilken både beror på en låg aktivitet bland flickor och en hög bland pojkar i jämförelse med unga med svensk bakgrund. Könsskillnaderna, som med stor sannolikhet beror på idrotten, är i sin tur desamma för generation 1 som generation 2. De är särskilt framträdande för unga med bakgrund i länder i Mellanöstern och Afrika (visas ej i figuren).
Frågan om föreningsaktivitet har ställts från 14 till 19 års ålder. Figur 2l visar att vid 14 och 15 års ålder har flickor med utländsk bakgrund en mycket lägre grad av föreningsaktiviteter än flickor med svensk bakgrund. Skillnaderna minskar till 16 års ålder, och ytterligare till 19 års ålder – men det beror på att flickor med svensk bakgrund allt mer sällan deltar när de går in i de äldre tonåren, och att deras minskning är kraftigare än den för flickor med utländsk bakgrund. Pojkarnas föreningsaktivitet avtar också, men minst för dem i generation 1, som vid 19 års ålder är den grupp som är mest föreningsaktiv.
De som när de var 14 år gamla nämnt att de var aktiva i någon förening fick frågan om de också träffade deltagare med svensk respektive utländsk bakgrund där. Figur 2m visar att unga med utländsk bakgrund (både pojkar och flickor) som är aktiva i föreningar i ganska hög utsträckning träffar unga med svensk bakgrund på detta sätt, och att unga med svensk bakgrund i något mindre utsträckning träffar unga med utländsk bakgrund genom sina föreningsaktiviteter, vilket inte är så konstigt med tanke på att de som har svensk bakgrund är många flera totalt. Flickorna uppvisar samma mönster, men på något lägre nivåer.
Social acceptans
Sociala relationer i skolan består inte enbart av vänskapsband utan kan också ta formen av kränkande bemötanden. Vi studerade detta genom att fråga våra elever hur ofta en elev (a) blivit retad av, (b) blivit mobbad av eller (c) varit rädd för andra elever under den senaste månaden. I Figur 2n syns ett summerat index av dessa indikatorer, där skalan går från 0 till 100 och exempelvis 11 visar att man ibland varit utsatt för en av de tre typerna av mobbning. Det vi ser är att överlag är det ovanligt att utsättas för kränkande beteenden. När unga med svensk bakgrund är i minoritet i skolan upplever de i högre utsträckning mobbning och när unga med utländsk bakgrund är i minoritet är de på samma sätt utsatta i högre grad. Detta gäller tydligast unga i generation 1. Vi ser även att unga i generation 2 är mindre utsatta än övriga grupper.
Vi försöker även fånga i vilken mån unga upplever diskriminering eller orättvis behandling inom fyra olika områden. I årskurs 8 ställde vi frågan “Hur ofta känner du dig diskriminerad eller orättvist behandlad …” (1) i skolan, (2) på kollektiva transportmedel, (3) i affärer, caféer osv. samt (4) av polis eller säkerhetsvakter. Svarsalternativen var “alltid”, “ofta”, “ibland” eller “aldrig”. I Figur 2o ser vi att unga upplever diskriminering i framförallt skolan medan risken att uppleva det i övriga situationer är låg. Dock ser vi en tendens till högre utsatthet för unga med utländsk bakgrund, framförallt med en utomeuropeisk bakgrund.
Vid 19-års ålder ställdes frågan “Hur ofta har du känt att du blivit dåligt behandlad under de senaste tolv månaderna, på grund av… (1) ditt kön, (2) din etniska eller nationella bakgrund, (3) din ålder, (4) annat skäl”, med svarsalternativ från “aldrig” till “en eller flera gånger i veckan”. I Figur 2p ser vi andelen som blivit utsatt för dålig behandling av någon anledning, uppdelat på ursprungsregioner. Där ser vi att skillnaden mellan grupperna inte är särskilt stor.
Att samtliga grupper uppger ungefär lika grad av diskriminering förklaras av att unga med svensk bakgrund i högre utsträckning upplever sig dåligt behandlade på grund av kön eller ålder. Om vi tittar på upplevelser av dålig behandling på grund av etnisk eller nationell bakgrund ser vi att unga med utländsk bakgrund i högre utsträckning upplever sig utsatta, vilket illustreras i Figur 2q. Unga med bakgrund i Mellanöstern och Afrika anger högst grad av diskriminering på denna delfråga, där en knapp fjärdedel av dem har upplevt sådan diskriminering minst en gång i månaden.
Får att få reda på ungas attityder till andra etniska grupper har vi en fråga om hur positivt eller negativt man ser på olika grupper i Sverige, där dessa inkluderar: amerikaner, bosnier, finländare, iranier, polacker, romer, samer, serber, somalier, svenskar, turkar och tyskar. Svaren kunde anges på en skala från 0 till 100, där 0 är maximalt negativt och 100 maximalt positivt. I Figur 2r ser vi att en stor majoritet av alla grupper har neutrala eller positiva attityder till andra och att variationen är relativt liten.
Unga med svensk bakgrund har något mer positiva attityder till grupper med ursprung i närbelägna länder samt till amerikaner, bosnier och samer. Ett annat viktigt resultat är att unga med utländsk bakgrund har mycket positiva attityder till svenskar: 77% är positivt inställda.
2 Social integration
Familj och familjerelationer
Figur 2a visar familjesammansättningen bland 14-åringar med svensk respektive utländsk bakgrund, indelade efter ursprungsregioner. De mörkgröna staplarna visar att andelen unga som bor med både sina föräldrar (antingen biologiska eller adoptivföräldrar) är betydlig lägre för dem vars föräldrar kommer från övriga Afrika (inkluderar inte Nordafrika) och Asien. För unga med bakgrund i andra ursprungsregioner är andelen som bor med båda föräldrar ungefär lika hög som för unga med svensk bakgrund.
Figur 2a. Andel unga i olika familjetyper efter ursprungsgrupp
Om vi tittar mer i detalj på gruppen med separerade föräldrar, med hänsyn till boendemönster, ser vi en stor skillnad mellan unga med svensk respektive utländsk bakgrund. Andelen som bor växelvis, och ungefär lika mycket, hos sina separerade föräldrar är runt 50% för barn till svenskfödda föräldrar medan samma siffra är runt 10% för de vars föräldrar kommer från övriga Europa, Nordafrika eller Mellanöstern. För övriga grupper är andelen försumbar. antydan till integration då växelvis boende är betydligt vanligare bland unga i generation 2 jämfört med unga i generation 1 (där växelvis boende nästan inte alls förekommer).
Figur 2b. Andelen unga med separerade föräldrar som bor hos båda föräldrarna ungefär lika mycket (växelvis boende), uppdelat på bakgrund
Familjerelationer mäts i flera dimensioner: Familjeatmosfär (med indikatorer som att man kommer överens med föräldrarna), föräldrars engagemang i barnens skolgång (t.ex. om föräldrarna frågar om betyg och uppmuntrar skolarbetet), föräldrars kontroll (t.ex. att barnen måste säga till var de är och vad de gör) och föräldrars stränghet (t.ex. att de säger åt barnen att vara tysta) respektive värme (t.ex. att de tröstar och hjälper barnen). För varje dimension beräknas ett genomsnitt av svaren på flera indikatorer. Figur 2c visar att unga med utländsk bakgrund i genomsnitt har något starkare familjerelationer, men skillnaderna är ganska små.
Figur 2c. Skillnader i olika typer av familjerelationer uppdelat på bakgrund
Sociala relationer
Vänskapsband mellan grupper är en viktig indikation på social integration och när vi frågade våra elever i årskurs 8 om deras fem bästa vänner ställde vi bland annat frågan om dessa vänner har svensk eller utländsk bakgrund. I Figur 2d ser vi vilken andel av de fem bästa vännerna som har utländsk bakgrund, uppdelat på kön och bakgrund. I genomsnitt är knappt en femtedel av vännerna till unga med svensk bakgrund av utländsk bakgrund medan andelen är betydligt högre för unga med utländsk bakgrund (runt 70% för flickor och 60% för pojkar).
Figur 2d. Genomsnittlig andel vänner med utländsk bakgrund (baserad på 5 bästa vänner, så kallad person-generator) uppdelat på kön och bakgrund.
En uppenbar delförklaring till skillnaden i andelen gruppöverskridande vänskapsband är möjlighetsstrukturen, som bestäms av gruppernas storlek och på boende- och skolsegregation. I Figur 2e visar vi hur andelen vänner med utländsk bakgrund varierar beroende på hur många i skolan som har utländsk bakgrund. Vi ser en genomgående trend att när andelen med utländsk bakgrund i skolan är större så är också andelen vänner med utländsk bakgrund det. Denna trend syns för både unga med svensk respektive utländsk bakgrund samt för både pojkar och flickor. Samtidigt så ser vi att vid en given andel av med utländsk bakgrund i skolan så har unga med svensk bakgrund färre vänner med utländsk bakgrund än de unga i generation 2 och generation 1.
Figur 2e. Andelen vänner med utländsk bakgrund uppdelat på bakgrund, kön respektive andelen utrikesfödda i skolan
För att se hur vänskapsintegrationen förändras över ålder så visar vi i Figur 2f andelen som uppger att de har vänner i den andra gruppen. För unga med svensk bakgrund innebär det att de har vänner med utländsk bakgrund, och för unga från generation 1 och 2 att de har vänner med svensk bakgrund. För unga med svensk bakgrund ökar andelen som har med utländsk bakgrund något. För generation 2 och 1 ser vi däremot en svagt nedåtgående trend över ålder.
Figur 2f. Vänskapsintegration över ålder. Andel av fem bästa vänner från ”utgrupp”, definierat som utländsk bakgrund om man själv är av svensk bakgrund, och vice versa.
Förutom vänskapsband så är också partnerval en viktig del av den sociala integrationen. Figur 2g visar andelen vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna eller med någon annan bakgrund. Vi ser att för unga med svensk bakgrund så var 90% samboende med någon annan med svensk bakgrund. Då andelen med utländsk bakgrund i den aktuella åldersgruppen var 20% så finna alltså en tydlig endogami. Även för unga med utländsk bakgrund ser vi nästan genomgående att en låg andel har en sambo med svensk bakgrund, och en hög andel har en sambo med samma bakgrund som en själv. Det är speciellt tydligt för grupperna med bakgrund i länder i Mellanöstern och Afrika.
Figur 2g. Andelen i olika ursprungsgrupper vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna eller med någon annan bakgrund (kohorten född 1996).
Genom att bryta upp ovanstående resultat efter kön blir det tydligt att endogamin är starkare bland kvinnor (figur 2.8). Denna skillnad mellan män och kvinnor kan inte förklaras av etnisk segregation utan har sannolikt att göra med starkare normer om endogami för kvinnor.
Figur 2h. Andelen av män och kvinnor i olika ursprungsgrupper vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna eller med någon annan bakgrund
Om vi tittar på äldre kohorter (i detta fall födda 1986-1996) ser vi ett liknande mönster för sammanboende som hos vår 1996-årskull. Detta visas i Figur 2i.
Figur 2i. Andelen av män och kvinnor i olika ursprungsgrupper vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var med någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna eller med någon annan bakgrund. Födelsekohorterna 1986–1996
Slutligen så har vi också tittat på inter-etnisk integration i parförhållanden genom en uppdelning i fyra grupper: partners med svensk bakgrund, partners med samma bakgrund som en själv, partners med bakgrund i samma region (men inte samma land) som en själv och partner med bakgrund i en annan region. Det vi ser i Figur 2j är att bland dem som har en partner med bakgrund från ett annat land så kommer dessa ofta från samma region. Särskilt tydligt är det för de vars föräldrar är födda i Libanon eller Syrien.
Figur 2j. Andelen av personer i olika ursprungsgrupper vars första samboende, make/maka eller registrerad partner var med någon med svensk bakgrund, samma bakgrund som den egna, samma region som den egna eller med bakgrund i annan region. Födelsekohorterna 1986–1996. Regioner: (a) Norden, (b) Östeuropa + F.d. Sovjet, (c) F.d. Jugoslavien + Albanien, (d) MENA, Afgh, Pak, (e) Syd- & Mellanamerika, (f) Afrika.
Sociala aktiviteter på fritiden
Som en indikator på utåtriktad, social aktivitet använder vi frågor om fritidsaktiviteter som har en social dimension, vilket vill säga att det är sannolikt att de utförs tillsammans med andra, eller åtminstone bland andra. Vi frågade hur ofta man gör något av följande: Går på bio; går på pub, bar, nattklubb eller fest; deltar i föreningsaktivitet (t.ex. idrott, musik, teater eller annat); går på konsert/DJ-tillställning; går på museum. Svarsalternativen var ”varje dag”, ”en eller flera gånger i veckan”, ”en eller flera gånger i månaden”, ”mer sällan” respektive ”aldrig”. Från dessa alternativ har vi beräknat ett ungefärligt genomsnittligt antal aktiviteter per år, där vi summerat de fem olika aktiviteterna (huvudsaken är inte själva antalet aktiviteter; uträkningen gör att vi kan jämföra grupper efter en begriplig måttstock). Resultatet, uppdelat på generation och kön, visas i Figur 2k.
Figur 2k. Genomsnittligt antal sociala fritidsaktiviteter per år, uppdelat på kön och bakgrund. CILS4EU våg 1.
Pojkar är i allmänhet mer aktiva, men det mest noterbara resultatet är den stora könsskillnaden bland dem med utländsk bakgrund, vilken både beror på en låg aktivitet bland flickor och en hög bland pojkar i jämförelse med unga med svensk bakgrund. Könsskillnaderna, som med stor sannolikhet beror på idrotten, är i sin tur desamma för generation 1 som generation 2. De är särskilt framträdande för unga med bakgrund i länder i Mellanöstern och Afrika (visas ej i figuren).
Frågan om föreningsaktivitet har ställts från 14 till 19 års ålder. Figur 2l visar att vid 14 och 15 års ålder har flickor med utländsk bakgrund en mycket lägre grad av föreningsaktiviteter än flickor med svensk bakgrund. Skillnaderna minskar till 16 års ålder, och ytterligare till 19 års ålder – men det beror på att flickor med svensk bakgrund allt mer sällan deltar när de går in i de äldre tonåren, och att deras minskning är kraftigare än den för flickor med utländsk bakgrund. Pojkarnas föreningsaktivitet avtar också, men minst för dem i generation 1, som vid 19 års ålder är den grupp som är mest föreningsaktiv.
Figur 2l. Den genomsnittliga frekvensen av deltagande i föreningsaktiviteter i olika grupper i olika åldrar. CILS4EU våg 1–4.
De som när de var 14 år gamla nämnt att de var aktiva i någon förening fick frågan om de också träffade deltagare med svensk respektive utländsk bakgrund där. Figur 2m visar att unga med utländsk bakgrund (både pojkar och flickor) som är aktiva i föreningar i ganska hög utsträckning träffar unga med svensk bakgrund på detta sätt, och att unga med svensk bakgrund i något mindre utsträckning träffar unga med utländsk bakgrund genom sina föreningsaktiviteter, vilket inte är så konstigt med tanke på att de som har svensk bakgrund är många flera totalt. Flickorna uppvisar samma mönster, men på något lägre nivåer.
Figur 2m. Medelvärde för i vilken utsträckning man träffar andra grupper (för unga med svensk bakgrund gäller det dem med utländsk bakgrund och vice versa) under föreningsaktiviteter, uppdelat på kön och bakgrund. Analysen gäller bara dem som är aktiva i föreningar. CILS4EU våg 1.
Social acceptans
Sociala relationer i skolan består inte enbart av vänskapsband utan kan också ta formen av kränkande bemötanden. Vi studerade detta genom att fråga våra elever hur ofta en elev (a) blivit retad av, (b) blivit mobbad av eller (c) varit rädd för andra elever under den senaste månaden. I Figur 2n syns ett summerat index av dessa indikatorer, där skalan går från 0 till 100 och exempelvis 11 visar att man ibland varit utsatt för en av de tre typerna av mobbning. Det vi ser är att överlag är det ovanligt att utsättas för kränkande beteenden. När unga med svensk bakgrund är i minoritet i skolan upplever de i högre utsträckning mobbning och när unga med utländsk bakgrund är i minoritet är de på samma sätt utsatta i högre grad. Detta gäller tydligast unga i generation 1. Vi ser även att unga i generation 2 är mindre utsatta än övriga grupper.
Figur 2n. Andelen som uppger att de är utsatta för mobbning uppdelat på kön och bakgrund samt efter andel med utländsk bakgrund i skolan
Vi försöker även fånga i vilken mån unga upplever diskriminering eller orättvis behandling inom fyra olika områden. I årskurs 8 ställde vi frågan “Hur ofta känner du dig diskriminerad eller orättvist behandlad …” (1) i skolan, (2) på kollektiva transportmedel, (3) i affärer, caféer osv. samt (4) av polis eller säkerhetsvakter. Svarsalternativen var “alltid”, “ofta”, “ibland” eller “aldrig”. I Figur 2o ser vi att unga upplever diskriminering i framförallt skolan medan risken att uppleva det i övriga situationer är låg. Dock ser vi en tendens till högre utsatthet för unga med utländsk bakgrund, framförallt med en utomeuropeisk bakgrund.
Figur 2o. Andelen i olika ursprungsgrupper som uppger att de utsatts för diskriminering eller orättvis behandling. ÖE=Östeuropa; ME=Mellanöstern och Nordafrika; AF=Övriga Afrika; AS=Övriga Asien.
Vid 19-års ålder ställdes frågan “Hur ofta har du känt att du blivit dåligt behandlad under de senaste tolv månaderna, på grund av… (1) ditt kön, (2) din etniska eller nationella bakgrund, (3) din ålder, (4) annat skäl”, med svarsalternativ från “aldrig” till “en eller flera gånger i veckan”. I Figur 2p ser vi andelen som blivit utsatt för dålig behandling av någon anledning, uppdelat på ursprungsregioner. Där ser vi att skillnaden mellan grupperna inte är särskilt stor.
Figur 2p. Andelen i olika grupper som uppger att de utsatts för dålig behandling på grund av kön, etnisk eller nationell bakgrund, ålder eller annat skäl, uppdelat på ursprungsgrupp.
Att samtliga grupper uppger ungefär lika grad av diskriminering förklaras av att unga med svensk bakgrund i högre utsträckning upplever sig dåligt behandlade på grund av kön eller ålder. Om vi tittar på upplevelser av dålig behandling på grund av etnisk eller nationell bakgrund ser vi att unga med utländsk bakgrund i högre utsträckning upplever sig utsatta, vilket illustreras i Figur 2q. Unga med bakgrund i Mellanöstern och Afrika anger högst grad av diskriminering på denna delfråga, där en knapp fjärdedel av dem har upplevt sådan diskriminering minst en gång i månaden.
Figur 2q. Andelen i olika grupper som uppger att de utsatts för dålig behandling på grund av etnisk eller nationell bakgrund
Får att få reda på ungas attityder till andra etniska grupper har vi en fråga om hur positivt eller negativt man ser på olika grupper i Sverige, där dessa inkluderar: amerikaner, bosnier, finländare, iranier, polacker, romer, samer, serber, somalier, svenskar, turkar och tyskar. Svaren kunde anges på en skala från 0 till 100, där 0 är maximalt negativt och 100 maximalt positivt. I Figur 2r ser vi att en stor majoritet av alla grupper har neutrala eller positiva attityder till andra och att variationen är relativt liten.
Figur 2r. Attityder till olika etniska grupper bland unga med svensk (övre delen) respektive utländsk bakgrund (nedre delen). Attityden till den grupp man själv tillhör har räknats bort
Unga med svensk bakgrund har något mer positiva attityder till grupper med ursprung i närbelägna länder samt till amerikaner, bosnier och samer. Ett annat viktigt resultat är att unga med utländsk bakgrund har mycket positiva attityder till svenskar: 77% är positivt inställda.